(Klicka på bilderna för att få dem större)
Silence startade i Stockholm 1970 av Anders Lind och Joseph Hochhauser. De var skolkamrater och hade funnit ett gemensamt intresse i att importera obskyra plattor från undergrundkulturen i USA. Båda brukade jobba som DJ´s på den enda psykedeliska klubben i Stockholm - Klubb Filips.. Anders hade köpt en Revoxbandspelare för sin första lön och började åka runt och spela in den numera legendariska trum/orgelduon Hansson & Karlsson på deras konserter.
1969 efter det att Hansson & Karlsson hade lagt ner kom Bosse Hansson till Anders med några skisser till det som skulle komma att bli "Sagan om Ringen". De flyttade ut till en sommarstuga i Saltsjöbaden och under vintern 1969/70 spelade de in
"Sagan om Ringen" på den första 8-kanaliga bandspelaren i Sverige. Anders hade lånat den av Fylkingen under förevändningen att han skulle testköra den. Bosse var misstänksam mot de skivbolag som fanns och frågade om inte Anders på något sätt kunde ge ut musiken. Det var anledningen till att Silence startade, just då. Anders hade gett ut Harvester "Hemåt" och Träd, Gräs och Stenars gröna nåt år tidigare på sin etikett "Decibel", så han visste ju hur man gjorde. Sagan om Ringen blev en stor framgång i stora delar av världen och Silence fick en flygande start.
Parallellt uppstod det som senare kom att kallas "Musikrörelsen". Bo-Anders Persson från Träd, Gräs och Stenar och några till arrangerade en "illegal" utomhusfest på Gärdet sommaren 1970. Där upptäckte Silence bl a Gudibrallan och andra fräcka band som sjöng på svenska eller spelade instrumentalmusik.
Anders befann sig i USA för att försöka sälja "Sagan om Ringen" till något stort bolag, men Joseph spelade in och mixade Gudibrallan på 2 dagar och som blev den allra första plattan som kom ut på Silence. Senare samma sommar arrangerades en större fest på Gärdet. Silence var där och spelade in. Det blev skivan "Festen på Gärdet" - en dubbelplatta som japanerna är galna i nuförtiden.
I rask takt spelades sedan in en rad plattor: Handgjort, Samla Mammas Manna, Kebnekajse, Fläsket Brinner, Turid, Jan Hammarlund, Philemon Arthur and the Dung. Verksamheten växte alltså och kamratgänget involverades mer och mer.
Ganska snart märkte vi att det var svårt att få ut skivorna i skivaffärerna. De stora distributörerna såg oss som ovälkomna konkurrenter, dessutom fattade de inte alls vad som hände. De såg inte den vildvuxna, yviga rörelse med folk som många gånger spelade hellre än bra som något kommersiellt gångbart.
Vi träffade några från MNW på en Gärdesfest där vi stod sida vid sida och sålde skivor och kom fram till att vi hade samma problem.
1972 startade vi en gemensam distribution - SAM Distribution.
Första julen fick alla rycka in på kvällarna och hjälpa till att packa
"Ur trollkarlens hatt" med Bo Hansson och Hoola Bandoolas "Vem kan man lita på" i Waxholms gamla biograf. Bra start.Det mesta fungerade ganska bra på Silence men det blev fler och fler politrucker som hade åsikter om hur musik skulle låta för att vara politiskt korrekt osv. Silence betraktades av många som ett svart får, högst politiskt inkorrekta som gav ut instrumentalmusik och låtar med texter som var poetiska. Vi brydde oss inte så mycket utan jobbade på med det vi tyckte var bra musik utifrån konstnärliga bedömningar.
1977 flyttade Silence till en liten by i Västra Värmland. Vi tyckte vi behövde en
egen studio och ville samtidigt förverkliga en dröm om att ha allt under ett tak; egen studio och arbetet på plats så att man kunde göra hela grejen på en gång och på ett ställe. För oss som var vana att bo i kollektiv var det ju en naturlig tanke. Hus var dyra i Stockholm och dessutom var det mycket vackrare i Värmland.Tillsammans med en massa folk, musiker, vänner, kompisar byggde vi om ett gammalt skolhus till en modern inspelningsstudio. Hade vi
haft en aning om vad vi gav oss in på hade vi nog aldrig börjat. Men vi lärde oss mycket om bottenstockar, takläggning, isolering, värmesystem, spikar och plankor i olika dimensioner…
Vi hade inte så mycket tid att tänka på musik ett tag där.Medan vi hade hållit på och byggt hade punken blommat ut i Stockholm. Första bandet som någonsin spelade in i Silence studio var Grisen Skriker. Studion var inte riktigt färdigbyggd när de kom så de fick dra på sig arbetskläder och hjälpa till lite innan inspelningen kunde sätta igång. Visserligen med stora virkeshögar mitt i studion och kablar som låg i alla hörn, men det var ju punk…
Sedan rullade det på med Dag Vag, Eldkvarn, Ebba Grön, ja många var det som hade vägarna förbi, både Silence egna band och andra som hyrde in sig.
Början av 80-talet var bra och Silence fick sin första listetta med Dag Vags "7 Lyckliga Elefanter", som bandet och Anders för övrigt hade mixat på Bahamas. Ganska exklusivt för att vara på den tiden. Men Dag Vag gick i upplösning och Eldkvarn fick problem och gick till ett skivbolag som kunde betala ut stora förskott.
Man kan lätt säga att luften gick ur Silence en smula i och med det. Samtidigt förändrades musikscenen till nån sorts syntharena och folk ville hellre åka till New York än till den svenska landsbygden.
Per Cussion, f d slagverkare i Dag Vag hade också varit i New York och kom hem fylld av nya musikaliska influenser. Det som pågick därborta på andra sidan var något helt nytt ute på gatorna och det kallades hip-hop. Cool tyckte han och drog ihop ett gäng och spelade in Don't Stop. Det var väl bland det roligaste som hände på Silence under 80-talet.
Det följde några magra år. Vi funderade på om vi skulle ge upp som alla andra små oberoende skivbolag gjorde på 80-talet. Men vi bet ihop. MNW gjorde en liten "räddningsaktion" som en sista gest åt det som var kvar av den s k musikrörelseandan.
Vi bestämde oss alltså för att ta nya tag och strax därpå snubblade vi över
Traste Lindéns Kvintett. Vi gillade deras intelligenta, roliga texter och
deras hämningslösa, ångloksaktiga liveframträdanden. En skön motvikt mot all
80-talssvartrock och kalla syntband. Det blev
"Jolly Bob går i land" och allt kändes plötsligt kul igen.Ungefär i samma veva träffade vi Totte Mattsson som då spelade i folkrockbandet Groupa. De spelade in i vår studio och vi började snacka en massa om hur det gick vattentäta skott mellan folk- och rockscenen. Det visade sig också att vi hade en gemensam vision om att göra nån sorts "urmusik" och Totte hade redan långt framskridna planer. Vi insåg snart att hans idéer måsta testas i praktiken
med alla inblandade. Efter en vecka i studion kände vi hur något viktigt höll på att hända.
Hedningarna satte folkmusiken på kartan i ett helt nytt perspektiv och
"Kaksi!", "TRÄ", "Hippjokk" och "Karelia Visa" är alla stora internationella framgångar också..bob hund såg vi första gången på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen 1993. Philemon Arthur hade skickat ett tidningsklipp
från en skånsk tidning och uppmanat oss att se dem. Då gör man det så klart. Vi blev förälskade på en gång och träffade bandet senare i Stockholm och kom överens om att vi skulle jobba ihop. De var ganska misstänksamma mot alla skivbolag inklusive oss, men vi tror att de valde oss för att vi var "minst inställsamma". Vi har haft
mycket roligt med bob hund, många, långa och roliga diskussioner där saker och ting ställs på ända och ska ses i en ny dager. Det är sånt som gör att det fortfarande är roligt att hålla på med skivbolag och att ge ut skivor.På tal om roligt, så var det ju kul att ge ut alla Hassanskivorna
också. Vi höll på att köra i diket en gång när vi lyssnade på radio för att vi skrattade så mycket. Det var då vi kom på att vi skulle fråga radion om vi kunde ge ut busringningarna på skiva, så att man kunde lyssna när man ville. Radion sa Ok fast ingen trodde särskilt mycket på projektet varken på distributionen eller på radion. Vi var lite försiktigt optimistiska. Vi tror att vi slog en hel massa rekord med listplaceringar och försäljningssiffror för talskivor osv. Det var jättekul och hur snurrigt som helst.Var slutar historien och var börjar nuet?
Vi tror att ungefär här börjar nuet med First Floor Power, Robert Johnson and Punchdrunks,
Fint Tillsammans, Ulf Stureson, bob hund, Hederos/Hellberg, Urga m fl.Vi försöker hålla oss vid liv och vi har fortfarande samma drivkraft som när vi startade - att hålla den goda musiken vid liv genom att skapa bra förutsättningar för musikers kreativitet. Vi gör det för vår egen skull och hoppas att vi samtidigt kan sprida lite glädje till andra också.
Vi som jobbar nu är förutom Anders Lind, still going strong, Eva Wilke, som också var med från början, Nikolaj Steenstrup som hoppade ombord 1980 och Joakim Hermelin som sitter på vårt lilla Stockholmskontor sedan 1998. Som ni ser är vi en liten trogen skara entusiaster.
Läs vad Håkan Lahger skriver om oss